FPL J 4 - HEINKEL HD 19

Uppdaterad: 2017-06-14

J 4 - KONSTRUKTIONEN OCH DESS SVAGHETER

Idyll bland vassruggar någonstans i Sverige under det dämpat glada 30-talet... Foto: Se nedan.

J 4 slutade sina dagar som "övrigt flygplan" vid F 1 i Västerås. På bilden fpl 282 med koden F1-92. Foto: Se nedan.

Som flygplan betraktat hade J 4 en klart uttalad tendens, eller svaghet, i det att det allmänt bedömdes som baktungt vad flygegenskaperna anbelangar.

Som sjöflygplan uppvisade J 4 även svagheter i landställskonstruktionen. Dels vad gäller uppbyggnad och förstaging, och dels vad gäller själva flottörerna. Vad gäller de senare uppvisade dessa vid uppbromsning en tendens att "gräva ner flottörspetsarna". I kombination med en svag konstruktion i övrigt förelåg risken att flottörstället kunde förskjutas i längdled.

Efter haveriet med fpl 281 gjordes en ingående analys av svagheterna härvidlag. I åtgärdsförlsaget finner vi en anmodan att omkonstruera flottörernas främre del till form liknande de tidigare beprövade Short-flottörerna. Ävensom föreslogs en utredning om icke J 4 skulle förses med enflottörsystem (centralflottör). Av det sistnämnda blev dock intet.

Efter haveriet med fpl 281 erbjöd sig Svenska Aero, i skrivelse av den 10 oktober 1929, att reparera (läs återuppbygga) flygplanet för en beräknad kostnad av 42.500:-. Detta under förutsättning att flottörerna med användbara beslag tillställdes företaget. Den 31 oktober beställde Flygstyrelsen reparation av flygplanet ifråga.

Mot bakgrund av det faktum att ett nytt flygplan J 4 året före betingade ett inköpspris av 45.000:-, och att reparationen av fpl 281 i princip var att betrakta som en fullständig nybyggnad, fick historien också ett efterspel.

1931 års Flygkommission anförde allvarliga erinringar mot reparationen (återuppbyggnaden) av fpl 281, vilken överskred offererad kostnad.

De ansvariga för beslutet om reparation, stabschefen kommendör Thor Lübeck och flygöverdirektör Lars Fjällbäck, kom att entledigas från sina befattningar som ett resultat av 1931 års flygkommissions betänkande och lämnade rekommendationer.

Man kan, utan alltför stor överdrift, därmed säga att Flygvapnet i historien faktiskt opererat sju (!) flygplan J 4 - ehuru den officiella historieskrivningen räknar blott sex flygplan.

NÅGOT OM MÅLNING OCH MÄRKNING

Under hela sin tjänsteperiod i FV var J 4 målad helt i pansargrått (Dark Gull Grey) med undantag av flygkroppens avtagbara frontplåtar (aluminium). Denna färg har enbart varit anbringad på flygplan vilka gjort tjänst för marin samverkan, till vilka J 4 skall räknas. Även vid efterföljandetjänst vid F 1 behöll flygplanen sin pansargrå målning.

En unik bild som visar fpl 281 tillhörande F 1 med koden 91 fångad på Ljungbyhed i samband med "Nordiska Flygtävlingen 1936". Därav ekipagets tävlingsnummer "16" målat på stjärtsidplanet. Foto: Se nedan.

J 4 gavs registreringsnummer 280-285 vilka initialt också kom att utgöra sationssignal (kod) vid 2. Flygkåren i enlighet med 1927 års märkningsbestämmelser. Den första siffran (2) anger här flygkåren och de följande två siffrorna individnumret inom kåren.

I enlighet med märkningsbestämmelser antagna den 3 november 1931 försågs flygplanen med en fyrställig kod där första siffran indikerade flygkår (2) den andra siffran flygslaget jakt (2) följt av tidigare individnummer. (Fpl 283 kom således att bära koden 2283).

I enlighet med de märkningsbestämmelser som infördes 1935 skulle de flygplan som överfördes till F 1 (281, 282 och 285) förses med siffran 1 (indikerande 1. Flygkåren) framför kronmärket på kroppen, och bakom därom anropssignalen (koden) inom kåren. I detta fall således F1-91, F1-92 och F1-95. Fpl 285 lär dock aldrig ha flugit med sistnämnda kod.

I anslutning till de olika märkningsbestämmelserna har fpl J 4 under hela sin tjänsteperiod burit kronmärken i form av svarta kronor på vit cirkelrund botten.

Vad gäller placering, siffertyper etc hänvisas till foton och ritning i denna artikel.

Sidrodret var målat i blått och gult fält, och flottörerna var aluminiumbronserade.

TEKNISKA DATA - J 4 HEINKEL HD 19

Spännvidd (övervinge) 11 m
Spännvidd (undervinge)9,5 m
Längd 9,26 m
Vingyta 31,6 m2
Vingbelastning 54,5 kg/m2
Effektbelastning 4,25 kg/hkr
Tomvikt 1.175 kg
Flygvikt 1725 kg
Bränslekapacitet 390 liter
Max hastighet 215 km/h
Marschhastighet 180 km/h
Landningshastighet 90 km/h
Stighastighet (0-1.000 m) 2 min 24 sek
Stighastighet (0-5.000 m) 17 min 14 sek
Operativ max flyghöjd 6.400 m

Motor: Bristol (NOHAB) Jupiter VI, luftkyld 9-cylindrig stjärnmotor utvecklande 450 hkr.


Ritning: Björn Karlström.



Källa: KONTAKT nr 85, februari 1988 (Kontakgruppens arkiv, Air Historian Research i Nässjö, Haverirapporter (KrA/HRg), FR 25/1975). Fotograf är ej angivet i originalartikeln ...
Ritning: Björn Karlström